Syftet med att ge producenterna ansvaret för avfallet är att minska slöseriet med naturresurser och att det på sikt ska leda till fler produkter som är resurssnåla, lätta att återvinna och som inte innehåller miljöfarliga ämnen.
Producentansvar innebär att alla som tillverkar, importerar eller säljer varor med producentansvar ska bekosta att de tas omhand på ett miljövänligt sätt.
Sverige har hittills infört producentansvar för:
Det finns även frivilliga åtaganden, som liknar producentansvar, för kontorspapper och lantbruksplast.
1994 infördes producentansvar på förpackningar.
Insamling och återvinning av förpackningar av plast, metall, glas och papper ska lämnas till en så kallad återvinningsstation.
År 2001 infördes producentansvar el-avfall.
Genom ett samarbete mellan producenter och kommuner har insamlingen av elavfall lösts på ett enkelt sätt. Hushållen kan lämna sitt elavfall på Sysavs återvinningscentraler i stället för att vända sig till respektive tillverkare eller återförsäljare.
I praktiken fungerar producentansvaret så att producenterna betalar en viss summa för varje produkt till ett servicebolag som heter El-Kretsen, som sedan administrerar omhändertagandet.
Produkter som omfattas av producentansvar är exempelvis hushållsmaskiner, TV och video, vitvaror, kontorsutrustning, telekomutrustning, kameror, klockor, laboratorieutrustning och leksaker med sladd eller batteri. Däremot omfattas inte varmvattenberedare. För kyl och frys gäller producentansvaret endast för sådana enheter som normalt förekommer i hushåll.
Huvudskälet för att införa producentansvar på elektronik är att denna typ av avfall ofta har delar med miljöfarligt innehåll. Flertalet produkter behandlas i samma processer medan andra sorteras ut och behandlas separat. Värdefullt material separeras från farligt avfall och inbyggda batterier sorteras för vidare behandling.