Producentansvar innebär att alla som tillverkar, importerar eller säljer varor med producentansvar ska bekosta att de tas omhand på ett miljövänligt sätt.

Sverige har hittills infört producentansvar för:

• bilar 
• däck 
• elprodukter 
• förpackningar 
• batterier
• läkemedel
• radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor

Det finns även frivilliga åtaganden, som liknar producentansvar, för kontorspapper och lantbruksplast.

Producentansvar på förpackningar

1994 infördes producentansvar på förpackningar. 

Insamling och återvinning av förpackningar av plast, metall, glas och papper är Förpackningsinsamlingens (FTI) ansvar. De ska lämnas till en så kallad återvinningsstation.

Producentansvar för elavfall

År 2001 infördes producentansvar el-avfall. 

Genom ett samarbete mellan producenter och kommuner har insamlingen av elavfall lösts på ett enkelt sätt. Hushållen kan lämna sitt elavfall på Sysavs återvinningscentraler i stället för att vända sig till respektive tillverkare eller återförsäljare.

I praktiken fungerar producentansvaret så att producenterna betalar en viss summa för varje produkt till ett servicebolag som heter El-Kretsen, som sedan administrerar omhändertagandet.

Produkter som omfattas av producentansvar är exempelvis hushållsmaskiner, TV och video, vitvaror, kontorsutrustning, telekomutrustning, kameror, klockor, laboratorieutrustning och leksaker med sladd eller batteri. Däremot omfattas inte varmvattenberedare. För kyl och frys gäller producentansvaret endast för sådana enheter som normalt förekommer i hushåll.

Varför särskilt omhändertagande av elektronik?

Huvudskälet för att införa producentansvar på elektronik är att denna typ av avfall ofta har delar med miljöfarligt innehåll. Flertalet produkter behandlas i samma processer medan andra sorteras ut och behandlas separat. Värdefullt material separeras från farligt avfall och inbyggda batterier sorteras för vidare behandling.