– Skräp väcker starka känslor och åsikter. Våra undersökningar visar att åtta av tio människor tycker att nedskräpning är ett problem. Människor blir arga när de ställs inför en skräpig miljö och skräp väcker obehag, säger Johanna Ragnartz, vd för Håll Sverige Rent.

Den ideella organisationen Håll Sverige Rent arbetar för att minska nerskräpningen i Sverige och menar att skräp måste ses som en komplex samhällsfråga. Skräpföremål är resurser som inte får möjlighet att återvinnas och ett kostsamt läckage i den cirkulära ekonomin. Det är också en del av klimatproblemet, precis som det är en del av våra konsumtionsmönster. Men skräp påverkar också hur vi ser på olika miljöer och hur vi upplever dem.

I Statistiska centralbyråns medborgarundersökning från 2014 visade Håll Sverige Rent:s tilläggsfrågor om nedskräpning att skräp har negativa effekter. Hela 40 procent av de svarande i undersökningen uppfattade till exempel nedskräpade miljöer i sin kommun som otrygga.

– Skräp förstör möjligheten för oss att uppleva offentliga platser som de är tänkta att vara. Många gånger går mötesplatser och människors möjlighet att umgås, vistas och röra sig i det offentliga rummet till viss del förlorade när närmiljöer blir skräpiga, konstaterar Johanna Ragnartz.

Skräp skapar negativa beteenden

Att skräp skapar otrygghet är ingen ny tanke. Redan i början av 1980-talet presenterade sociologen George Kelling och statsvetaren James Wilson en teori om att nedskräpade miljöer drar till sig, inte bara mer skräp, utan också mer skadegörelse. De observerade hur ett krossat fönster i ett bostadsområde som inte reparerades direkt snabbt ledde till att fler fönster krossades och att nedskräpning, skadegörelse och graffitti ökade.

De såg också att när det inte finns någon som brydde sig om närmiljön, varken på individnivå eller samhällsnivå, med renhållning eller närvarande poliser, kunde också brottslighet öka. Att stoppa mindre förseelser direkt, som vid nedskräpning, skulle alltså fungera som brottsförebyggande. Broken Windows-teorin har blivit världskänd och användes bland annat i New York under 1990-talet för att minska kriminalitet.

George Kellings och James Wilsons teori tog också upp att när nedskräpningen och otryggheten ökar, så minskar människors förmåga att tillsammans ta hand om området man bor i. Det kan handla om rädsla för att säga till den som skräpar ner eller förstör, eller att en känsla av hopplöshet och uppgivenhet växer när närmiljön blir försämrad.

– Vi behöver vara många för att både kunna förändra ett beteende och upprätthålla en norm. Jag tror det är för få som säger till idag fastän väldigt många ställer upp på normen att man inte ska skräpa ner. Sedan finns det även de som tycker att skräp är samhällets uppgift fullt ut och här har vi en utmaning att lyfta det personliga ansvaret, säger Johanna Ragnartz.

Normer påverkar nedskräpning som påverkar normer

Nedskräpning speglar normer och värderingar av synen på samhället, hur vi uppför och beter oss i offentliga miljöer. Socialpsykologen Robert B Cialdini visade att i en studie från 2003 att fler väljer att skräpa ner om miljön redan är skräpig. Han betonade vikten av att förstå vilka normer som ligger bakom beteenden för att kunna åstadkomma en förändring.

Vissa föreskrivna normer handlar om det vi förväntas göra, där det finns regler som vi känner till men inte alltid kanske accepterar. Vi vet att det är förbjudet att skräpa ner men gör det ändå. Andra normer handlar mer om vad människor vanligtvis gör, och innebär en anpassning, det vill säga ser vi en redan ren miljö så skräpar vi inte ner.

– Det finns ett oerhört starkt flockbeteende och flockmentalitet i oss. Ställer en person skräp på ett elskåp för att papperskorgen bredvid är full, så tar det inte lång stund innan nästa person fyller på. Speciellt i stora grupper så skapas nerskräpning väldigt fort, exempelvis vid konserter eller högtider som Valborg där många umgås utomhus, säger Johanna Ragnartz.

Det egna ansvaret och det allmännas bästa

Studien ”The Spreading of Disorder” som publicerades 2008 i forskningstidskriften Science bekräftar också att skräp gör att nedskräpning ökar och att normer och beteenden påverkas och förändras. I sex olika fältstudier visade de holländska forskarna Kees Keizer, Linda Steg och Siegwart Lindenberg bland annat att när en norm som motarbetar ett tidigare beteende blir vanligare, påverkar det också andra sociala normer, men spiller även över på regler och lagar. Det blir en form av spridningseffekt.

De kunde till exempel observera att när människor såg graffiti målas trots att det var förbjudet, ökade både nedskräpning och brott som stöld. När vi ser att andra människor bryter mot en norm blir vi mer benägna att sluta upprätthålla givna normer och även mer lockade att själva bryta mot dem. Den egna viljan och ens egna behov får helt enkelt mer utrymme till förmån för kollektivet och allmännyttan.

Skräp är alltså inte bara är en fimp på gatan eller en plastpåse i ett buskage, utan något som påverkar oss på många olika nivåer. Varje skräpföremål är ett tecken på försämrad miljö och ökade samhällskostnader både på kort och lång sikt, men också något som kan förändra normer, beteenden och även värderingar i samhället. Det är ett faktum som borde påverka oss mer.